En av Sociala Missionens socionomer har arbetat här i 25 års tid. Det innebär att hon haft möjlighet att driva ärenden och kunna hjälpa många människor som behövt stöd under en lång period.  

Ibland tar vissa ärenden flera år, och då kan det vara oerhört värdefullt för en människa i behov av stöd att kunna få hjälp av samma handläggare som känner till och lär sig situationen väl. Just det här ärendet tog hon emot på 90-talet. 

Det är fjärde advent, och vi tänder det sista adventsljuset för tålamodets betydelse och kraft för att kunna göra skillnad. 

Vi önskar er alla en varm och fin fjärde advent!  

—

Efter att ha förlorat nästan alla nära anhöriga i ett pågående krig under 90-talet, flydde en mormor tillsammans med sitt barnbarn till Sverige. Hennes dotter var kvar i det krigsdrabbade landet, och planen var att mormodern och barnbarnet skulle återvända så fort kriget tog slut.  

Två år senare kom i stället barnets mamma till Sverige, och vid den tidpunkten visste mormodern att de inte skulle återvända. 

Mormodern fick sin första stroke, men återhämtade sig efter en tid ganska bra.  

Sen fick hon en andra stroke. Då vände sig hennes dotter till Sociala Missionen.  

Äldreomsorgen hade beviljat olika serviceinsatser och personlig omvårdnad, men det fungerade inte. Mormodern vägrade ta emot en hel del av den beviljade hjälpen. Stroken ledde till att hennes psykiska hälsa blev sämre. Hon hade svårt med okända besökare och hemtjänstpersonal, samtidigt som hon var rädd och inte vågade vara ensam i sitt hus.  

Hon fick mycket bättre anpassad hemhjälp, ledsagarservice, lägenhetsanpassning, trygghetslarm, och sjukgymnaster, allt för att hennes oro och förvirring skulle minskas.  

Det var svårt och tog lång tid för mormodern att acceptera sin hälsosituation. Men efter många stödsamtal tillsammans, blev det sakta bättre. Hon beviljades professionell hjälp och kom också emellanåt till Sociala Missionen som extra stödinsats, där även dottern brukade vara med under samtalen.  

Mormoderns vilja att gå ut och träffa människor blev starkare. Hennes varma humor hittade tillbaka, och hon har berättat hur stödsamtalen på Sociala Missionen gjorde dagarna ljusare och kroppen mer levande.  

Och så har hon tackat.  

”Tack till alla, för allt tålamod, när jag behövde hjälp”.  

Hennes nu 35-åriga barnbarn stödjer sin mormor och avlastar sin mamma.