Andra advent. Hopp, det ljusnar.
Det tar outhärdligt lång tid ibland. De där, allra svåraste, perioderna i livet. Och så sakta, och ibland rent av plötsligt, ljusnar det.
Dörrarna till Sociala Missionens mottagning öppnas, stängs och öppnas igen. Från min plats där jag sitter hör jag hur det hälsas välkommen, och nya röster som tackar. Barnfötter och större fötter som försiktigt tassar genom korridorerna och in i något av alla våra samtalsrum. Intill mig sitter två kollegor och resonerar lågmält om hur man kan ta sig igenom ett nytt hinder i ett svårt ärende. Lite längre bort hörs kvicka tankar formuleras mot ett tangentbord.
När jag bad Sociala Missionens jurister och socionomer att ta sig tid att formulera några av de ärenden som de följt och arbetat med, fick jag med det här ärendet tillbaka ett:
”Tack. Mina ögon är fyllda av tårar. Det var först när jag satte mig ner för att skriva om det här som jag upptäckte hur mycket känslor ärendet skapat inom mig.”
Ibland tar det tid. Därför behöver det finnas platser dit man kan komma, och platser där man kan hjälpas åt, med det där allra svåraste. Så att det sakta, eller rent av plötsligt en dag, kan ljusna.
Det andra adventsljuset.
En kall vinternatt springer en kvinna tillsammans med sitt barn ut från deras hem. Hon har under en lång tid varit utsatt för psykisk och fysisk misshandel av sin man, och den här natten eskalerade våldet. Han har försökt strypa henne och hotat med att döda deras barn. Hon ringer polisen som kommer dit, men mannen släpps direkt.
Hon gör en polisanmälan som läggs ner, och det enda socialtjänsten hjälper till med är skyddat boende. När hon gör en andra polisanmälan, som även den håller på att läggas ner, kommer hon i kontakt med Sociala Missionen.
Mannen har vid den här tiden även kontaktat henne via en advokat, för att skicka en ansökan om stämning gällande umgänge med barnet. Barnet, som bevittnat allt våld i hemmet, bar på en stor rädsla för honom.
När Sociala Missionen går in i ärendet, har kvinnan förlorat all tilltro till myndigheterna. Men med hjälp från Sociala Missionen togs polisärendet upp på nytt och åklagaren väckte åtal i domstolen.
Sociala Missionen kunde även hjälpa kvinnan att gå på samtalsbehandling och barnet att komma i kontakt med barnpsykolog via socialtjänsten. Domstolen beslutade till slut att mannen var skyldig.
Idag mår kvinnan och barnet mycket bättre. Kvinnan har uttryckt en enorm känsla av glädje och befrielse. Att känslan av att samhället vänt sig emot henne, bytts ut mot framtidstro.
Ett återvunnet hopp och det andra adventsljuset har tänts.
Glad andra advent.