En plats att växa på

Lundens gruppboende fyllde 10 år under 2012. Men det var ingen självklarhet att Lunden skulle bli verklighet. Pär Dahlqvist och hans anhöriga har varit med från starten.

Sängen kom först på plats när Pär Dahlqvist flyttade in på Lunden den 15 januari 2002. Till sommaren skulle han fylla 30 år, det gick inte för sig att bo hemma hos föräldrarna längre. Tidningen Dagens Nyheter är på plats och dokumenterar händelsen, Pär står mycket förnöjd i det nya köket och bevakar sin flytthjälp så att sakerna hamnar på rätt plats.

Hans mamma Eva Dahlqvist tänkte att det nog skulle komma ett bakslag efter en tid men det gjorde det aldrig.

– Så här tio år efter flytten till Lunden kan vi bara konstatera att Pär stortrivs och att han genom åren som gått har blivit mer och mer självständig, mycket tack vare den fantastiska personalen, säger Eva.

lunden-per

Eva och Bernt Dahlqvist hade fått flera erbjudanden om boenden i kommunal regi men kände inte att något av dem passade Pär. De hade istället under flera år försökt få till ett privat boende med några andra familjer. Vissa av dem tillhörde Missionskyrkan och på så vis blev Sociala Missionen involverad. Under alla möten som följde var Pär med och tog anteckningar och när det sedan var dags att lägga grunden och bygga huset så följde han processen med stor förväntan.

– Att allt sedan har gått så bra har vi självklart personalen att tacka för. De är oerhört lyhörda. En av de största händelserna under de här tio åren är att Pär har bytt ut sina båda höfter. Det var föreståndaren Lasse Westberg som upptäckte att Pär började gå annorlunda och bli mer och mer introvert. Det tar ju på humöret att ha ont.

Pär fick smärtstillande under flera år men till sist började man tala om en operation. Läkarna på Danderyd var dock mycket skeptiska eftersom de inte trodde att Pär skulle klara av den jobbiga rehabiliteringsperioden. Det krävs att man är mycket stilla efter operationen, att man inte gör vissa rörelser och att man går i sjukgymnastik.

– Tack vare att personalen backade upp oss lyckades vi övertyga dem om att det skulle gå bra. Pärs kontaktperson Jerry dokumenterade allt och tog fotografier på läkare och narkosläkare så att de kunde prata om det efteråt. Allt gick också bra och därför vågade man även byta ut hans andra höft en tid efter.

På Lunden arbetar personalen mycket med pict-o-gram, ett slags bildstöd, i verksamheten. Det finns stora möjligheter till att delta i aktiviteter utanför boendet och hyresgästerna får själva bestämma vad de vill handla för mat och även tillaga den själv.

– Pär vill vara på Lunden, det är hans hem. Ibland har jag tänkt att han kanske vill sova över hos oss om han har varit här och ätit middag men han vill tillbaka hem till sig. Han är så nöjd med tillvaron och vi ser hur han utvecklas hela tiden. Det känns tryggt och väldigt positivt.